Närkontakt med kulturhistorien ger inspiration till nytänkande form – lik en källa där man hittar embryon till framtidens formspråk. Genom att betrakta omgivningen som form, som ljus och som skugga träder nya sammanhang fram. Gotikens valv blir krökta ytor och skarpa veck, guldbrokaden blir struktur och rytm.

Att arbeta med formgivning av museiutställningar är att arbeta med färg och form, ljus, bild och ljud som ger upplevelser och associationer, atmosfär och stämning. Museiföremålens linjer, struktur och vikt, hur ljuset modellerar ytan – här finns mycket att destillera ut i ett samtida formspråk. Utställningsupplevelsen ska vara lekfull och beröra, ge kunskap, tala till både hjärta och hjärna. Formen och rummet kan bli platsen man kommer ihåg – en annorlunda värld, lockande och estetiskt talande. Och föremålens formvärld och det formade rummet kan smälta ihop till en helhet som överraskar.